Airline Pilot

Foto: John KällgrenDetFoto: John Källgren har hänt en hel del sen senast jag skrev här! Jag tyckte att det kunde vara kul att uppdatera er om vad som har hänt under det senaste året! Var ska jag börja? För ett år sedan hade jag precis tagit mitt CPL och MCC stod på tur. Jag gjorde min MCC i Riga på en 737-300 och det var en av de roligaste delarna av hela utbildningen. Foto: John Källgren

Sen började det svåraste av allt, att hitta ett jobb. Jag skickade ansökningar till över 70 bolag innan jag fick mitt första svar. Och där stod det bara att de inte anställer just nu…

Det var ett par tuffa månader i ovisshet. Men två månader efter det att jag blivit klar med MCC blev jag kallad till min första intervju! Intervjun för Ryanair var i Dublin och jag hade några veckor på mig att göra de sista förberedelserna. Intervjun är uppdelad i två delar, en intervju och en simulator session. Efter intervjun visste jag inte alls hur det hade gått, så jag kunde inte annat än att sitta hemma och spänt vänta på svar. En vecka senare fick jag det efterlängtade/fruktade samtalet och jag fick reda på att jag hade fått jobbet!

Så i december förra året började jag type rating kursen för Boeing 737-800 på CAE i Amsterdam. Det var två riktigt roliga månader med mycket nytt och många nya vänner. Amsterdam var också en väldigt trevlig stad att bo i och jag rekommenderar varmt ett besök!

Efter att ha avslutat type ratingen blev jag baserad i Düsseldorf-Weeze där jag nu jobbat sen i mars. I Düsseldorf har vi runt 50 destinationer, allt från Skavsta till Teneriffa! Det har redan blivit många intressanta flygningar och utmanande flygplatser.

Nu när jag suttit här och tänkt tillbaka på det senaste året så är det otroligt hur mycket som har hänt och förändrats. Jag vill passa på att tacka min familj och mina vänner för allt stöd och då speciellt min morfar och mormor, utan dem hade jag inte varit där jag är idag. Tack!

Jag ser fram emot att få flyga er runt i Europa! Om ni vill se vad jag har för mig framöver följ mig gärna @johnjvk på instagram!

Svensk Pilotutbildning instagram @svenskpilotutbildning

Foto: Alexandre Loureiro

New Chapter

IMG_6473Jag har nu tagit alla certifikat i utbildningen då jag för ett tag sen blev klar med CPL (Commercial Pilot License), den sista delen av trafikflygarutbildningen på Svensk Pilotutbildning! Det betyder att jag nu har alla certifikat som krävs för att börja jobba som pilot i kommersiell luftfart! Vädret har ju varit strålande här på västkusten i ett par veckor, vilket det även var när jag flög upp. Själva uppflygningen gick smidigt med precisionsnavigation på låg höjd samt lite airwork. Känns riktigt härligt nu när jag tagit ett stort steg mot mitt mål och jag ser verkligen fram emot att få chansen att jobba på ett av de flygbolagen som anställer just nu.

I veckan började jag med det sista som krävs innan jag kan börja söka jobb, MCC (Multi Crew Co-operation). Kursen går ut på att utbilda piloter som ämnar att jobba i en tvåpilotsmiljö i kommunikation och koordination. Utbildningen utförs bl.a. i en Boeing 737 full motion simulator och därför kan man säga att kursen blir lite av en introduktion till typutbildningen på det flygplanet. Det känns avlägset just nu, men att få spaka en Boeing  737 känns mer och mer verkligt för varje dag som går! Nästa vecka åker vi till Riga där den avslutande delen av kursen är förlagd och efter någon vecka där är vi helt klara.

Så nu vill jag passa på att tacka för min tid som bloggare här på Svensk Pilotutbildning. Jag hoppas att ni som följt mig här har fått ut lika mycket av mitt skrivande som jag själv har fått! Jag vill också tacka Linda Karlsson som gav mig chansen att göra detta, samt alla som tagit sig tid att skriva E-mail och kommentarer till mig! Det har betytt mycket. Jag hoppas vi ses när ni ska ut och resa i framtiden, tills dess får ni ha det riktigt bra!

Sightseeing

Foto: Alice PihlNu var det ett tag sen jag uppdaterade och det beror på en del olika saker. En hel del har hänt sen sist, först och främst så har jag nu flugit klart i princip hela CPL-utbildningen! Sen har jag haft mycket att ta hand om vid sidan av, så jag har sparat på mig lite så det blir till ett mer intressant inlägg. Det jag har framför mig just nu är Final Check imorgon och Skill Test (uppflygning) på torsdag, så bara ett fåtal dagar till så är jag klar med trafikflygarutbildningen (nästan…)!

Sen senast har jag flugit DA42:an i CPL-utbildningen för att öva på mer avancerad flygning och för att slipa på precisionen. Det har varit väldigt kul att flyga tvåmotorigt igen och jag gillar bara flygplanet mer och mer! För att få göra Skill Test för CPL måste man ha en total flygtid på 200 timmar, av vilka jag saknade ett par. Så i helgen passade jag på att ta med min bror och hans flickvän på en tur i Västsverige. Vi flög norrut längs kusten för att sedan bege oss inåt land mot Jönköping där vi tog en paus. Efter det flög vi tillbaka mot Göteborg och innan vi landade på Säve flygplats gjorde vi en inflygning på Landvetter flygplats samt lite sightseeing i Kungsbacka området. Det blev en väldigt trevlig flygning!

Som jag nämnde så är jag inte helt klar när jag tar det sista certifikatet nu i veckan, för det krävs ytterligare en kurs för att få jobba i en tvåpilotsmiljö. Denna kurs har jag berättat om tidigare och det är MCC (Multi Crew Co-operation) kursen. Dags att göra det sista rycket, för nu vill jag ut och söka jobb!

Graduation Ceremony

Foto: Linda KarlssonFörra veckan hade vi återigen vår CPL-ceremoni här på Svensk Pilotutbildning, den fjärde under min tid här på skolan och denna gången blev även jag firad! Jag är som bekant inte riktigt klar ännu men det är inte långt kvar nu! Även denna gången hade vi en mycket bra gästföreläsare, Bojan Stankovic som idag jobbar på TUIfly Nordic. Han var en av mina lärare under PPL tiden och han gick också sin pilotutbildning här på Svensk Pilotutbildning.

Bojan berättade om sin väg till pilotyrket och det var väldigt intressant att höra. Efter sina studier började han jobba på operations hos TOR air som var ett svenskt flygbolag med bas på Göteborg City Airport. Bolaget flög åt andra bolag (ACMI/Lease) med en flotta bestående av en Boeing 737-400. Senare blev han styrman där men bolaget gick tyvärr i konkurs 2012, och efter det utbildade han sig till FI (Flight Instructor). Ett tag senare fick han jobb hos Jet Time och nyligen har han gått över och tagit anställning hos TUIfly Nordic. Där flyger han B737-800, till exempel den vi besökte på Landvetter!

Foto: John KällgrenFlygningen har kommit igång den senaste veckan med bl.a. en långnavigering till Höganäs. Även detta var en låghöjdsflygning och det blev en riktigt lång tur, där vi allt som allt var vi i luften i mer än 3 timmar! På resan flög vi förbi de fyra flygfälten Öresten, Smålanda, Höganäs och Falkenberg. Förutom att gå in för landning på varje fält så fick jag också i uppdrag att hitta fotomål i Halmstad och Falkenberg när min lärare i övningssyfte agerade fotograf. Nästa vecka går jag in i tvåmotor delen av CPL-skolningen där fokus ligger på avancerade flygtekniker och kortfältsförfaranden. Ska bli kul att flyga DA42:an igen!

Low Altitude

IMG_1606 Hela våren har rullat på bra och det är först nu i slutspurten som det har saktat in lite. Tråkigt, men nu när vi har fått lite försommar så tror jag att det kan komma att bli ett högre tempo nu de närmaste veckorna! En del flygning har i alla fall blivit av, bl.a. en navigation upp till Strömstad som ligger vid den norska gränsen. Det blev den första av de lågnivånavigeringarna som flygs under CPL-utbildningen och det var kul att få till en lite längre tur även om det var rätt så turbulent i luften. När man flyger på en höjd av 500 fot (~150m) som man gör under en låghöjdsflygning så är man mer utsatt för mekanisk turbulens, alltså turbulens skapad när luftströmmen bryts mot hinder. Det blir också något svårare att navigera då man såklart inte ser lika långt på låg höjd.

Förutom att finslipa på sina visuella navigationskunskaper så flyger vi främst till okontrollerade fält för att öva på att angöra ett trafikvarv på just okontrollerade fält. Ett okontrollerat fält är en flygplats som inte har något torn och därför är det upp till de flygplan som befinner sig där att informera om sina intentioner med jämna mellanrum så flygningen kan koordineras sinsemellan. Det låter kanske lite knepigare än att ha trafikkontrollen som berättar för dig vad du ska göra, och visst kräver det lite mer av piloten. Men förutom att man får prata lite mer och vara mer uppmärksam så är det ingen större skillnad mot att flyga på en kontrollerad flygplats.

IMG_7679Det var på detta sätt vi flög för det mesta när vi var i USA, så det är något jag är hyfsat van vid. Där finns det väldigt många små okontrollerade flygplatser och där är de flesta asfalterade till skillnad från här i Sverige där de flesta är gräsfält. Att få tillfälle att öva mer visuell flygning känns bra nu efter alla strikta procedurer, en chans att få hålla flygtimmen på topp! Nu hoppas jag bara att vädret inte sviker och att det blir mycket flygning framöver!

Motivation

Foto: John KällgrenMotivationen är på topp nu efter att jag i fredags fick min instrumentbehörighet och att vi i början av veckan fått en rundtur på en Boeing 737-800! Uppflygningen gick bra och gick till ungefär som jag beskrev senast, med muntligt förhör och procedurflygning på Säve flygplats. Vädret var kanon till skillnad från vad det har varit den här veckan, och på grund av det så har det ännu inte blivit någon flygning på den sista delen av utbildningen (CPL – Commercial Pilot License).
Men efter att ha flugit på västkusten i nästan 2 år så visste man att det bara var en tidsfråga innan vädret skulle bli dåligt igen, och att det säkerligen snart kommer att bättra sig.

Trots att det inte blivit någon flygning de senaste dagarna så har det varit en av de roligaste veckorna på länge eftersom vi har varit på studiebesök på Landvetter! Det första vi gjorde var att besöka tornet och där träffade vi den trevliga personalen som jobbar på Landvetter ATC (Air Traffic Control). De berättade om hur deras verksamhet bedrivs och vad de gör för att få trafiken att flyta på så bra som möjligt.

Foto: John KällgrenDärefter besökte vi flygplatsens brandkår (Fire & Rescue) och där fick vi verkligen se vad de går för! Vi släckte lite bränder med filtar och diverse brandsläckare, men det roligaste var att få åka med och se vad deras nya brandbilar går för. De nya brandbilarna av modellen Panther har otrolig kapacitet och ser även riktigt snygga ut!

Efter det var vi hos handling bolaget Nordic Aero som bl.a. har hand om Malmö Aviation. Det är handling bolaget som har hand om allt från incheckning till catering för de flygbolag de jobbar åt. Det sista vi gjorde under besöket var att få en genomgång av en Boeing 737-800, och här låter jag bilden tala för sig själv!

Stort tack till Janne Hallenius och Robert Bernvik för ett lyckat studiebesök!

Final Preparations

Foto: John KällgrenIgår flög jag final check, ett pass som ska spegla uppflygningen så mycket som möjligt för att se hur man ligger till, och idag flög jag de sista timmarna jag behöver innan uppflygningen. Det gick bra och jag känner mig väl förberedd inför uppflygningen som blir av nu på fredag!

Det man ska visa prov på vid skill test (uppflygning) för instrumentbehörighet är att man behärskar instrumentflygningens olika moment, t.ex. olika approacher och holdings, samt att man ska kunna hantera flygplanet på ett tillförlitligt sätt. Den första delen av testet är dock teoretisk och här ska man redovisa en planerad instrumentflygning ESGP-ENBR (Säve – Bergen i Norge) med allt vad vad det innebär. Sen när det är klart är det dags för själva flygningen, som är planerad att bli ungefär 1h lång och där man på Säve flyger alla de olika procedurer som krävs. Just nu känner jag mig inte så nervös, men det kommer nog att ha ändrats tills på fredag. Ska bli kul med lite utmaning!

Foto: John KällgrenNästa vecka påbörjar jag CPL utbildningen där första passet är inskolning på skolans DA20, en flygplanstyp jag ännu inte flugit men som används en del under CPL. Som man kan höra på namnet så är det inte jätte stor skillnad på en DA40 och en DA20, så det blir nog inga större problem! Skillnaderna är att DA20 har plats för 2 personer och att den går på AVGAS (Flygbensin), sen är det såklart skillnad på fartområdet.

Skulle varit perfekt om nu vädret kunde se till att hålla i sig nästa vecka, då jag behöver det i min visuella flygning. Vi får hoppas på det!

Airborne

Foto: John KällgrenFlygningen har kommit igång riktigt bra, och sen förra veckan har det blivit 7 pass i DA42:an. Varje flygpass är ungefär 1.5h långt men det blir ändå något fler än 10 pass i den 15h långa utbildningen då tiden som räknas för IR är airborne (T/O till Landning) och inte off-block (fr.o.m. att flygplanet rör sig av egen kraft) som räknas. Som jag tidigare nämnt så flyger vi i princip samma övningar som vi gjort i simulatorn och det är häftigt att man känner igen sig såpass bra som man gör!

Det som ligger närmast nu, förutom repetition, är en långnavigation på 3.5h där man själv får planera sina destinationer. Jag har inte riktigt bestämt mig för var det bär av ännu, men det lutar åt att det blir söderut. Flygningen jag gjort nu den senaste veckan har varit i Göteborgsområdet med olika approacher på Landvetter och Säve blandat med ett och annat holding. Den mesta IR flygningen görs alltså här på västkusten med undantag av navigationen som tar en halv dag i anspråk. Då man kommer iväg en bit under navigationen så kan man göra det till en rolig grej och t.ex. käka lunch i Ålborg innan man vänder hem igen!

Foto: John Källgren

Nästa steg i utbildningen är det sista som görs här i Göteborg. Det är CPL utbildningen (Commercial Pilot Licence), som är till för att finslipa på flygplanshanteringen och den genomförs i visuella förhållanden. Här ligger fokus på avancerade flygtekniker, lågnivånavigering samt kort- och gräsfältslandningar. Flygplanen man flyger är en kombination av DA40 och DA42 med tyngdpunkt på DA40. Nu när man börjar se slutet på en otrolig resa är det med förväntan jag ser fram emot att ge mig ut på den tuffa arbetsmarknaden! Visst är framtiden oviss för en nyexaminerad pilot, men det gör den också extra spännande.

Single-Pilot IFR

Foto: John KällgrenNu har jag flugit mina 40 timmar i simulatorn och är nu klar med den delen av utbildningen! Som jag berättat innan så har de sista timmarna handlat om att hantera motorbortfall i diverse instrumentprocedurer. Att flyga Single-Pilot IFR med motorbortfall är en av de mer påfrestande situationerna som en pilot kan utsättas för och jag har tagit med mig många bra lärdomar från de sista passen.

Allt som allt har tiden i simulatorn varit väldigt lärorik med mycket nytt och med stark återkoppling till all den teori vi läste förra året. Mycket som innan tiden i simulatorn varit diffust är nu självklarheter, men det finns fortfarande mycket att lära! Redan imorgon så tar nästa etapp av IR-skolningen vid och den består av samma övningar vi gjort i en simulerad miljö, fast nu ska vi göra det på riktigt.

Foto: John KällgrenDen riktiga flygningen i instrumentutbildningen har jag sett fram emot, att få testa sina nya kunskaper i DA42:an. Det kommer nog ta något pass innan man vänjer sig vid Glascockpit (G1000) igen, efter att ha flugit på klassiska instrument i 40 timmar, men att få lära sig flyga på båda typerna av instrumentering tycker jag är en fördel. Man vet ju aldrig var man hamnar i framtiden!

Final Approach

Foto: John KällgrenBlock 3 i simulatorn är nu avklarat efter att jag igår kväll flugit det sista passet. Den sista tiden i simulatorn kommer vi nu att fokusera på enmotorflygning, alltså flygning med en motor ur funktion. Förra veckan tjuvstartade jag faktiskt med första passet i det sista blocket och som väntat var det svårare uppfatta vilken motor man förlorat jämfört med verkligheten, där man tydligt kan känna det.

Varför träna motorbortfall i simulatorn om man inte får hela känslan? Jo, för även om man inte kan få det helt realistiskt så är det perfekt för att öva de handhavande som krävs vid ett motorbortfall. Övningarna kan också utföras i en säkrare miljö och därför på lägre höjder än i verkligheten. Procedurer måste också flygas på ett lite annorlunda sätt och det fungerar jättebra att öva i en simulatormiljö. Motorbortfall var också en stor del i ME (Multi Engine) flygningen och kommer i de IR timmar vi flyger på riktigt också att övas mycket. Så som ni ser kommer det inte bli brist på flygning med en motor!

Foto: John KällgrenNu när tiden i simulatorn närmar sig sitt slut så är det snart dags att få använda sina nya färdigheter i ett riktigt flygplan! Trots att jag tycker simulatorn är rolig så finns det inget som slår känslan av att flyga på riktigt. Den delen av IR (Instrument Rating) kursen som flygs på riktigt är 15h lång och flygs i DA42:an som vi flög under vår ME kurs i början av året. Några få timmar till i simulatorn så blir det T/O från Säve igen, och det ser jag fram emot!