Första flygningen!

Hej på er, jag heter Stina Dingfors och är 20 år gammal från Uppsala. Jag har i skrivande stund läst på SPU i snart en månad och har fått äran att ta över bloggandet efter Egil. Vart ska jag börja? Jag hade min första flygning torsdag den 24 januari och det var utan tvekan det coolaste jag varit med om hittills. På SPU så jobbar man tillsammans med en enskild instruktör under hela fas 1, vilket jag tycker är jättebra eftersom man lär känna varandra bättre. Hela utbildningen är uppdelad i fyra faser, där man fokuserar på olika moment inom flygningen i varje fas, till exempel så gör man sin första soloflight i fas 2. Att kunna ha en öppen dialog med sin instruktör anser jag är viktigt eftersom det främjar min utveckling om jag kan vara öppen med hur saker och ting känns. Vi trycker mycket på att det är viktigt med högt i tak inom flygbranschen eftersom allting tillslut grundar i att det ska vara så flygsäkert som möjligt.

Läser checklistor innan take-off!

På den första flyglektionen så fokuserade vi på stig och sjunk samt rodrens verkan, även om det för mig handlade mycket om att få bort nerviositeten kring att flyga för första gången. Det var en helt galen känsla när vi ligger där uppe och min flyginstruktör säger ”your controls” vilket innebär att han släpper roderna och förväntar sig att jag ska styra planet. Jag trodde knappt mina öron och med skräckblandad förtjusning tog jag över och flög ett flygplan själv för första gången. Jag lärde mig så otroligt mycket av att äntligen få komma in i flygplanet och se hur allting verkligen går till i praktiken efter att ha läst om det i tre veckor.

My controls!
Bild från när jag backseetade TOME på hans första flygning.

När vi landade hemma på Säve igen så avslutade vi passet med en så kallad debriefing där vi pratade igenom flygningen. Allt hade gått jättebra och även om jag var lite skakig så hade jag precis varit med om det roligaste i livet! Nu ser jag fram emot alla flygningar jag har framför mig i utbildningen, skönt att äntligen vara igång med min dröm!

/SDIN

Annonser

Commercial Pilot License

Dagen är äntligen här, i Onsdags flög jag upp för mitt CPL IR/ME! Upplägget var så att BENA skulle flyga upp på morgonen och jag efter lunch. STORT Grattis till BENA och EMWI som klarade sina uppflygningar!

Jag var där flera timmar innan för att se till att jag planerat tillräckligt. Man känner sig aldrig nog förberedd inför ett tillfälle som detta, men efter en snabblunch fick jag nöja mig med planeringen. Jag mötte upp kontrollanten och vi briefade om vädret och han ställde lite frågor innan vi gick ut till planet.

Vädret var mycket bättre än vad vi behövde för att starta och kunna flyga visuellt. Den första delen av flygprovet är nämligen VFR. Då ska vi kartnavigera visuellt upp bland öarna och någonstans på sträckan göra lite övningar. Vi kunde inte gå speciellt högt pga av moln men precis nordväst om Trollhättan var det fritt från moln så där tog vi högre höjd. Där gjorde vi branta svängar, stall och slow flight. Stall är när man ökar anfallsvinkeln på vingen till kritiskt läge, det vill säga att man drar spaken bakåt tills farten går ner så lågt att vingen inte kan bibehålla lyftkraft. Då får man en varning i cockpit och då skall man sänka nosläget, öka effekten, ta upp höga klafflägen och landningställ. Jag är mycket nöjd med precisionen på övningarna! Efter det körde vi trafikvarv på Trollhättan med simulerade motorbortfall, även det gick bra!

Vi landade för att ta en kort bensträckare för att sedan fortsätta IR delen. Då var alltså CPL delen klar och jag skulle nu bli testad för att flyga instrument. Vi startade för att sedan göra en GPS inflygning följt av en ILS inflygning. Vi valde att gå under molnen på vägen hem mot Säve.

När vi taxade in frågade jag hur det hade gått, jag kände på mig att det gick bra men man kan aldrig vara helt säker. ”Det var inga problem detta” sa kontrollanten. Vilken Lycka!!!

Jag blev bemött av klasskamrater med vattenhinkar, en tradition på Svensk Pilotutbildning!

Jag vill nu tacka för mig och lämnar nu över bloggandet.

Det har varit de roligaste 1.5 åren i mitt liv hittills! Jag är väldigt nöjd med mitt val av SPU som flygskola. Om du går i tankarna om att söka, vänta inte för länge!

Ha det gott!

// EGWI

MCC i Riga

Vi är tillbaka efter en av de roligaste veckorna på hela utbildningen! Det blev 5 intensiva dagar med simulatorpass på natten. MCC står för Multi Crew Cooperation och på Svensk Pilotutbildning görs detta i en Boeing 737-300 i Riga (Full motion). Syftet med MCC är att på ett lära sig på ett smidigt sätt kunna samarbeta, dela upp arbete osv. Te.x en sån sak att veta sin roll, vem som ska göra vad. Det finns två olika roller. Pilot Flying och Pilot monitoring. Pilot flying som namnet, flyger flygplanet, programmerar FMC, briefar sin kollega. Kort sagt framför flygplanet. Pilot monitoring däremot pratar radio, minoterar och assisterar pilot flying, speciellt när autopiloten är av. Det är riktigt roligt att se hur bra detta funkar och man själv vet exakt vad man ska göra samt förväntas få hjälp med av sin kollega!

Då vi hade väldigt intensiva sena kvällspass så blev det att ta igen en hel del sömn på dagarna så det blev tyvärr inte mycket sightseeing i Riga.

Men detta var helt klart en höjdpunkt i utbildningen och ett riktigt roligt gäng att vara där mer. Bena och jag gjorde ett bra teamwork i cockpit!

Med avklarad Phase check så väntar uppflygning nästa vecka med spänning. Då kommer mitt sista blogginlägg här!