Airborne

Foto: John KällgrenFlygningen har kommit igång riktigt bra, och sen förra veckan har det blivit 7 pass i DA42:an. Varje flygpass är ungefär 1.5h långt men det blir ändå något fler än 10 pass i den 15h långa utbildningen då tiden som räknas för IR är airborne (T/O till Landning) och inte off-block (fr.o.m. att flygplanet rör sig av egen kraft) som räknas. Som jag tidigare nämnt så flyger vi i princip samma övningar som vi gjort i simulatorn och det är häftigt att man känner igen sig såpass bra som man gör!

Det som ligger närmast nu, förutom repetition, är en långnavigation på 3.5h där man själv får planera sina destinationer. Jag har inte riktigt bestämt mig för var det bär av ännu, men det lutar åt att det blir söderut. Flygningen jag gjort nu den senaste veckan har varit i Göteborgsområdet med olika approacher på Landvetter och Säve blandat med ett och annat holding. Den mesta IR flygningen görs alltså här på västkusten med undantag av navigationen som tar en halv dag i anspråk. Då man kommer iväg en bit under navigationen så kan man göra det till en rolig grej och t.ex. käka lunch i Ålborg innan man vänder hem igen!

Foto: John Källgren

Nästa steg i utbildningen är det sista som görs här i Göteborg. Det är CPL utbildningen (Commercial Pilot Licence), som är till för att finslipa på flygplanshanteringen och den genomförs i visuella förhållanden. Här ligger fokus på avancerade flygtekniker, lågnivånavigering samt kort- och gräsfältslandningar. Flygplanen man flyger är en kombination av DA40 och DA42 med tyngdpunkt på DA40. Nu när man börjar se slutet på en otrolig resa är det med förväntan jag ser fram emot att ge mig ut på den tuffa arbetsmarknaden! Visst är framtiden oviss för en nyexaminerad pilot, men det gör den också extra spännande.

Annonser

Single-Pilot IFR

Foto: John KällgrenNu har jag flugit mina 40 timmar i simulatorn och är nu klar med den delen av utbildningen! Som jag berättat innan så har de sista timmarna handlat om att hantera motorbortfall i diverse instrumentprocedurer. Att flyga Single-Pilot IFR med motorbortfall är en av de mer påfrestande situationerna som en pilot kan utsättas för och jag har tagit med mig många bra lärdomar från de sista passen.

Allt som allt har tiden i simulatorn varit väldigt lärorik med mycket nytt och med stark återkoppling till all den teori vi läste förra året. Mycket som innan tiden i simulatorn varit diffust är nu självklarheter, men det finns fortfarande mycket att lära! Redan imorgon så tar nästa etapp av IR-skolningen vid och den består av samma övningar vi gjort i en simulerad miljö, fast nu ska vi göra det på riktigt.

Foto: John KällgrenDen riktiga flygningen i instrumentutbildningen har jag sett fram emot, att få testa sina nya kunskaper i DA42:an. Det kommer nog ta något pass innan man vänjer sig vid Glascockpit (G1000) igen, efter att ha flugit på klassiska instrument i 40 timmar, men att få lära sig flyga på båda typerna av instrumentering tycker jag är en fördel. Man vet ju aldrig var man hamnar i framtiden!

Final Approach

Foto: John KällgrenBlock 3 i simulatorn är nu avklarat efter att jag igår kväll flugit det sista passet. Den sista tiden i simulatorn kommer vi nu att fokusera på enmotorflygning, alltså flygning med en motor ur funktion. Förra veckan tjuvstartade jag faktiskt med första passet i det sista blocket och som väntat var det svårare uppfatta vilken motor man förlorat jämfört med verkligheten, där man tydligt kan känna det.

Varför träna motorbortfall i simulatorn om man inte får hela känslan? Jo, för även om man inte kan få det helt realistiskt så är det perfekt för att öva de handhavande som krävs vid ett motorbortfall. Övningarna kan också utföras i en säkrare miljö och därför på lägre höjder än i verkligheten. Procedurer måste också flygas på ett lite annorlunda sätt och det fungerar jättebra att öva i en simulatormiljö. Motorbortfall var också en stor del i ME (Multi Engine) flygningen och kommer i de IR timmar vi flyger på riktigt också att övas mycket. Så som ni ser kommer det inte bli brist på flygning med en motor!

Foto: John KällgrenNu när tiden i simulatorn närmar sig sitt slut så är det snart dags att få använda sina nya färdigheter i ett riktigt flygplan! Trots att jag tycker simulatorn är rolig så finns det inget som slår känslan av att flyga på riktigt. Den delen av IR (Instrument Rating) kursen som flygs på riktigt är 15h lång och flygs i DA42:an som vi flög under vår ME kurs i början av året. Några få timmar till i simulatorn så blir det T/O från Säve igen, och det ser jag fram emot!

Instrument Navigation

Foto: John KällgrenEfter 25 timmars träning i simulatorn är det dags att kombinera allt man lärt sig i en navigationsövning. Övningen utgår från Göteborg (Landvetter) med ett stopp i Jönköping för att sedan nå slutdestinationen Karlstad. Syftet är som sagt att använda sig av instrumenten för att genomföra flygningen och hålla koll på sin position. Allt från start- och landningsprocedurer till Enroute navigering kommer att användas, och det ska bli kul att få använda sina nya kunskaper till något som framöver kan komma att bli ett verkligt scenario!

Något som jag börjat se fram emot mer och mer nu när jag flugit simulatorn är MCC (Multi Crew Co-operation) kursen. MCC är det sista steget i vår utbildning här på Svensk Pilotutbildning och ämnar att träna oss i en tvåpilotsmiljö. En av sakerna som ska bli extra roligt med kursen är att få börja jobba tillsammans och få känna på det verkliga jobbet som kommersiell pilot. Sen att den genomförs i en Boeing 737 full motion simulator skadar ju inte! Kursen är ungefär 10 dagar lång, genomförs i Riga och är den enda delen av utbildningen som inte är förlagd på Säve flygplats.