Hej!
Jag har längtat så mycket efter att skriva det här inlägget, senast jag skrev skulle jag precis påbörja min sista provperiod och nu är jag helt klar! Jag skrev mitt sista prov den 8e mars klockan 11 på förmiddagen och var mer nervös än jag någonsin varit. Som vanligt sparade jag det minsta ämnet(Human performance and limitations) till sist och jag var ordentligt förberedd men tanken att falla på mållinjen och inte klara mitt sista prov var läskig. Trots min nervositet klarade jag det och avslutade min ATPL med ett resultat på 100%!
I förra inlägget nämnde jag att jag skulle börja med Aircraft general knowledge(AGK) eftersom det var det största och svåraste ämnet detta blocket. Det finns tre olika böcker i AGK: electrics, airframes and systems och engines, så det var mycket att läsa och plugga in och jag kan med säkerhet säga att det var det tuffaste ämnet för mig både pluggmässigt och provmässigt. Tillslut kom dagen då det var dags att skriva och det gick väldigt bra med tanke på hur mycket jag hade kämpat med att förstå allting och det var skönt att lägga det bakom mig. Efter AGK skrev jag Meteorology(MET) som är mitt favoritämne och det gick också bra. En vecka efter jag skrivit MET skrev jag Instrumentation följt av HPL och var klar med ATPL!
När alla prov är färdigskrivna och man tittar på sin resultatsida så står det en liten grön text längst ned som säger ”user has successfully completed this licence.” Den texten var det första jag tittade efter när jag lämnade in mitt sista prov och det var så mäktigt att se den stå där under alla resultat. Känslan var helt otrolig, jag hade jobbat så hårt i 8 månader och att se resultatet framför mig slår det mesta. Jag har växt så mycket under den här tiden men ATPL-teorin är det tuffaste jag har gjort. Det är 14 ämnen som ska skrivas på 8 månader och det är extremt intensivt, det har krävts 12-14 timmar plugg om dagen för mig att klara proven. Eftersom det krävts så mycket studerande och uppoffringar under den här tiden så anser jag det är otroligt viktigt att vara studiemotiverad innan man ger sig in i det. Inget slår dock känslan av att vara klar och vara ett steg närmare drömmen!
Sedan jag blev klar med proven i söndags har flygningarna satt igång, även om jag endast suttit i simulatorn på grund av det dåliga vädret. Vi har en DA42 simulator på skolan som vi ska flyga 15 timmar i och efter den här veckan har jag redan flugit 6 timmar. Det är jätteroligt att vara igång med flygningarna men det är ganska svårt, dels för att det är första gången att ”flyga” DA42 men också första gången för instrumentflygning. De 4 passen jag har hunnit med än så länge har varit en introduktionslektion, ett pass där jag flugit på VOR(very high frequency omnidirectional range), NDB(nondirectional beacon) samt ett pass där jag gjorde ”holdnings” över NDB och VOR-fyrar. Det har varit mycket att hålla reda på och oavsett hur mycket jag läst om instrument så är det en helt annan sak att faktiskt flyga på. Nästa vecka verkar det bli bättre väder så då får jag förhoppningsvis flyga ”på riktigt” och testa det jag lärt mig i simulatorn i verkligheten, jag har en känsla av att det kommer bli tufft men väldigt roligt.
Nu ska jag åka hem till Uppsala över helgen och ha en välförtjänt ledig helg för första gången på länge! Allt gott!
/SDIN
